En sak som jag önskat jag insett lite tidigare och jag har tänkt på det mycket och blivit mycket, mycket bättre på det. Men efter förra veckan har det som gått upp ett ljus för mig och det handlar just om att klanka ner på sig själv och dålig självbild/självkänsla.

Jag har länge inte tyckt om så mycket om mitt utseende, jag tyckte länge att jag var tjock och att jag hade dålig hy. Men även sättet jag bar mig åt på, jag var väldigt blyg och vågade inte riktigt ta kontakt med andra människor och jag hatade verkligen det med mig. Jag klarade inte heller av att redovisa själv inför min egen klass, då gick verkligen min dag under!
Jag gillade inte heller gympan, för att man behövde byta om kring andra människor, jag ville inte visa min kropp helt enkelt. Det här var värst när jag gick kring slutet av 4:an, 5:an och i början av 6:an.

Sen efter ett tag fick jag lite andra former eller vad man ska kalla det, min midja krympte lite och det hände kring 6:an, 7:an och det hjälpte mig väldigt mycket. Men då blev det ju mina finnar och min akne i ansiktet mycket värre istället och jag mådde fortfarande inte så jättebra över mitt utseende. Även fast jag inte kände mig lika nere som före.

Nu när jag går i 8:an har mitt självförtroende och självkänsla stigit väldigt mycket. En sak som har med det att göra kan vara musiken, för jag har klarat av att stå på scenen både med min sång men även dansat och uppträtt på andra sätt med tex. Småstjärnorna. Det ger en enorm kick och när det kom fram folk som man inte känner och säger att man är duktigt. Då är det klart att man blir glad!

  Nu kan jag faktiskt säga till mig själv att jag inte tycker att jag är ful, dålig, tjock, jag är bara jag och är mig själv och vad är det som är så dåligt med att vara jag egentligen PLUS att jag är i MIN storlek, jag behöver inte bli smalare. För jag är ju bara i min egen storlek och bara mig själv! Alla är bygda på olika sätt och bara för att man är lite grövre bygd, eller lika gärna väldigt smal bygd är det inget att klanka ner på. Alla har olika kroppsbyggnader och levnadsvanor (PUNKT) Men det är ju inte bra att lida av anorexia eller åt andra hållet fetma, för det! Men vad spelar det för roll om du råkar ha några centimeter större runt midjan än någon person du ser i någon tidning eller på stan och vara avis? Tänk om just den personen tittar på dig och tänker: Åh vilka vackra ögon eller åh, vilket fint hår. Alla ser ut på olika sätt och är inte det helt fantastikt egentligen?

Sen har jag tänkt på en till grej...
Man ska ju inte kalla någon tjock, det vet ju varenda människa! Men är det klokt att kalla någon för smal då?
Jag tror att det finns många som tycker att de är för smala. Men endel tror att det är okej att säga:
Åh, vad smal hon är, typ inget fett alls!
Men det kan ju vara lika dumt att säga:
Åh, vad tjock hon är, typ bara fett!

Det kan ju vara lika dumt. Det beror på, endel kan ha jättekomplex för att de tycker att de är smala.
Jag tänker tex. på Top Model. Där är ju de flesta rätt så smala och då hör jag flera som tycker att man inte ska tycka om det. Bara för att alla där är så smala och inte är helt normala, sådär ska man inte se ut, det är inte hälsosamt. Men däremot att se på Biggest Loser där alla försöker banta ner sig smala, för att de inte är nöjda med hur de ser ut. Det är helt okej?

De flesta som söker till top model är ju oftast smalare till kroppsformen och de är inget de kan göra åt, man kan vara helt frisk och vara smal också!

Blev ett väldigt långt inlägg, men jag tycker att det är väldigt viktigt att folk inte trycker ner sig själva! Sträck på ryggen och visa upp ditt fina ansikte och ett väldigt fint leende. Det kommer man mycket längre på!